Hemorrojder efter graviditet är ett vanligt efterförlossningsbesvär som ofta hänger ihop med förstoppning, hård krystning och det tryck som bäckenbotten har utsatts för under graviditeten och själva förlossningen. Det går ofta att lindra snabbt med rätt egenvård, men det är också viktigt att veta när symtomen snarare pekar mot en spricka, ett sår efter förlossningen eller något som bör bedömas av vården. Här går jag igenom vad som brukar hjälpa, vad du bör undvika och vilka varningssignaler som inte ska avvaktas med.
Det här behöver du ha koll på de första dagarna
- Huvudmålet är att hålla avföringen mjuk och minska krystningen.
- Klåda, sveda, ljusrött blod och en liten knöl vid ändtarmsöppningen talar ofta för hemorrojder.
- Om smärtan är skarp vid toalettbesök kan det i stället vara en analfissur.
- Vatten, fibrer, kortare toalettbesök och skonsam rengöring gör störst skillnad.
- Kraftig blödning, feber, var eller svår smärta behöver snabb vårdkontakt.
Varför hemorrojder kan komma efter graviditet och förlossning
Det handlar sällan om en enda orsak. Under graviditeten ökar trycket i bäckenet, blodkärlen i ändtarmen belastas mer och hormonerna kan bidra till trögare mage. Efter förlossningen lägger sig inte allt detta direkt, och om du dessutom är öm, sitter mindre, dricker för lite eller tar smärtstillande som gör dig hård i magen blir risken ännu större. 1177 beskriver att hemorrojder är vanliga både under graviditeten och efter förlossningen, och att de ofta förvärras när man krystar hårt.
Det jag ser oftast är att besvären blir en kombination av flera små saker: första tarmtömningen känns obehaglig, du håller dig för länge, avföringen blir hård och sedan blir cirkeln självbärande. Det är därför jag brukar tänka att eftervården inte bara handlar om stygn, blödning och vila, utan också om att få tarmen att arbeta utan motstånd. Nästa steg är att skilja de typiska hemorrojdsymtomen från andra besvär som kan kännas liknande.
Så skiljer du dem från en analfissur eller ett annat efterförlossningsbesvär
De vanligaste tecknen är ljusrött blod på papperet eller i toaletten, klåda, sveda, en buktning utanför ändtarmsöppningen och ibland slem. Hemorrojder gör ofta mest ont när de blir inflammerade eller när du sitter och krystar, men själva smärtbilden varierar. Det är just därför det ibland förväxlas med en spricka i ändtarmens öppning.
| Tecken | Mer typiskt för hemorrojder | Mer typiskt för analfissur |
|---|---|---|
| Smärta | Sveda, ömhet eller tryck runt ändtarmen, ibland värre när du sitter eller krystar | Mycket ont när du bajsar och ofta en lång stund efteråt |
| Blödning | Ofta ljusrött blod på papperet eller i toaletten | Också blod, men smärtan är oftast tydligare än själva blödningen |
| Synligt | En liten knöl eller buktning som ibland går att trycka tillbaka | Ingen knöl, snarare en liten spricka eller ett sår |
| Förlopp | Brukar lugna sig när avföringen blir mjukare och krystningen minskar | Kan hålla i sig eller bli värre om magen fortsätter vara hård |
Om blodet kommer från avföringen och du inte säkert vet varför, bör det bedömas. Samma sak gäller om du samtidigt har feber, illaluktande flytningar eller svårt att avgöra om blodet kommer från anus eller från efterblödningen efter förlossningen. När bilden är tydlig blir det lättare att välja rätt egenvård.
Egenvården som faktiskt brukar hjälpa
Jag brukar börja med det som faktiskt förändrar trycket i ändtarmen, inte med det som bara dämpar symtomen i några timmar. Det här är den praktiska grunden:
| Det här hjälper | Varför det gör skillnad | Min praktiska tumregel |
|---|---|---|
| Drick mer och ät fiberrikt | Avföringen blir mjukare och lättare att passera | Lägg till ett glas vatten vid varje måltid och fyll varje huvudmål med frukt, grönsaker, fullkorn eller baljväxter |
| Gå när du känner att du behöver | Att hålla sig gör avföringen torrare | Vänta inte till senare om kroppen signalerar att det är dags |
| Undvik att krysta | Krystning driver upp trycket och förlänger irritationen | Sitt kort, andas lugnt och avbryt om inget händer efter någon minut |
| Tvätta skonsamt med ljummet vatten | Mindre irritation i huden runt ändtarmsöppningen | Klappa torrt, gnid inte och undvik stark tvål |
| Värme eller kall kompress | Kan lugna sveda och svullnad | Testa vad som känns bäst, men lägg alltid en tunn barriär mellan huden och kyla eller värme |
Jag brukar också be den som nyligen fött att göra toalettbesöket så odramatiskt som möjligt, utan att sitta och vänta. 1177 rekommenderar att man följer råden mot förstoppning i minst sex veckor, eftersom det ofta är då trycket på ändtarmen minskar tydligt. Nästa fråga är vad man gör när det ändå inte räcker.
Behandling när det inte räcker med egenvård
När egenvården inte räcker brukar nästa steg vara att fråga barnmorska, apotek eller vårdcentral om hjälp. Då kan du få råd om mjukgörande laxermedel, lindrande salvor eller stolpiller, och ibland en kort kur med lokalbedövande eller antiinflammatorisk behandling om det passar din situation. Om du ammar är det särskilt klokt att stämma av valet av läkemedel, eftersom det ska fungera ihop med både din återhämtning och barnets behov.
Det som ofta gör störst skillnad är inte en stark salva utan att avföringen blir mjuk nog att passera utan kamp. Läkemedelsboken lyfter just avföringsreglering och att undvika krystning som grunden för behandlingen, och den bedömningen stämmer väl med hur jag brukar se att besvären lugnar sig i praktiken. Vid mer uttalade eller återkommande besvär kan läkaren senare överväga gummibandsligatur, injektionsbehandling eller, mer sällan, operation. Men efter graviditet och förlossning brukar man ofta avvakta kirurgi eftersom besvären ofta går tillbaka spontant.
Det betyder inte att du ska vänta för länge om symtomen är kraftiga. Nästa avsnitt handlar om när du bör söka vård snabbare.
När du ska söka vård snabbare
Det finns några lägen där jag inte tycker att man ska försöka vänta ut besvären hemma. Sök vård snabbare om du har kraftig eller tilltagande blödning, blodklumpar, mycket ont, feber, var eller om området runt ändtarmen blir tydligt mer svullet och ömt. Sök också bedömning om du inte vet var blodet kommer ifrån, om blödningen är ny för dig eller om du fortfarande blöder från ändtarmen utan att det klingar av.
- Blödningen är riklig eller kommer utan att du behöver bajsa.
- Smärtan är så stark att du knappt kan sitta eller gå på toaletten.
- Du känner dig sjuk, frusen eller febrig.
- Du ser var, eller huden runt ändtarmen blir röd och spänd.
- Besvären blir inte bättre trots tydlig egenvård.
Efter förlossningen är det lätt att tolka allt som ett och samma såriga område, men blod, smärta och infektion kan komma från olika håll. När du är osäker är det bättre att bli undersökt en gång för mycket än en gång för lite. Nästa fråga är därför hur läkningen faktiskt brukar se ut när allt går åt rätt håll.
Så brukar återhämtningen se ut och vad som minskar risken att de kommer tillbaka
Om avföringen mjukas upp och krystningen minskar brukar besvären börja lugna sig inom dagar till några veckor. Det är också vanligt att de kommer tillbaka om magen blir hård igen, så jag brukar tänka mer i vanor än i snabbfixar. Det som brukar göra störst skillnad är regelbundna måltider, tillräckligt med vätska, fibrer i varje måltid, vardagsrörelse och att inte skjuta upp trängningen.
- Ät frukost, lunch och middag ungefär på fasta tider, så tarmen får en tydligare rytm.
- Lägg in fibrer i varje måltid, inte bara i enstaka "hälsoköp".
- Ta korta promenader när du orkar, eftersom stillasittande ofta gör magen trögare.
- Undvik långa toalettbesök och hård press, även när du känner dig stressad.
- Be om hjälp hemma så att du hinner dricka, äta och gå på toaletten i lugn och ro.
Jag skulle sammanfatta det så här: behandla förstoppningen tidigt, krysta mindre, håll området rent med vatten och sök hjälp om smärtan, blödningen eller osäkerheten inte släpper. Då blir återhämtningen efter förlossningen oftast betydligt smidigare, och du slipper att ett vanligt efterförlossningsbesvär drar ut på tiden.
