Infekterade vattkoppor hos barn - så känner du igen dem

Vattkoppor brukar gå över av sig själv, men när blåsorna blir mer röda, ömma eller börjar vätska på ett ovanligt sätt handlar det om mer än vanlig klåda. Då finns det risk att huden har fått en bakterieinfektion, och det är just den skillnaden som avgör om du kan fortsätta med egenvård eller behöver kontakta vården. Här får du en praktisk genomgång av hur du känner igen förändringen, vad du kan göra hemma och när det är dags att agera snabbare.

Så skiljer du en vanlig blåsa från en infekterad

Jag brukar tänka att skillnaden syns i tre saker: färg, känsla och tempo. En vanlig vattkoppa torkar in gradvis och blir till skorpa; en infekterad blåsa blir oftare mer öm, huden runtom rodnar och det kan komma gulare eller grumligare vätska.

Det är också vanligt att barnet verkar mer påverkat än tidigare. Om febern kommer tillbaka efter att utslagen börjat lugna sig, eller om nya områden blir röda och varma, ska du se det som en varningssignal och inte bara som en del av det normala förloppet.

Det här är den punkt där jag brukar tänka sekundär bakterieinfektion, alltså att bakterier har tagit sig in i hudskadan ovanpå själva vattkoppsutslaget. Och just därför blir nästa steg inte bara att dämpa klådan, utan att minska allt som fortsätter att irritera huden.

Varför blåsorna blir infekterade

Den vanligaste orsaken är enkel: barnet kliar sönder huden. Då öppnas små sår som bakterier lättare tar sig in i. Folkhälsomyndigheten lyfter särskilt att barn som river mycket, och framför allt barn med eksem, har större risk att få bakterieinfektion i blåsorna.

Jag ser också ofta att flera små saker samverkar. Långa naglar, smuts under naglarna, tät och varm klädsel, eller att man pillar bort skorpor för tidigt räcker ibland för att ett område ska bli sämre än resten.

• Mycket klåda som gör att barnet river i sömnen eller omedvetet under dagen.
• Eksem eller irriterad hud som redan från början släpper igenom bakterier lättare.
• Skorpor som lossnar för tidigt, vilket öppnar huden igen.
• Fukt och friktion från svett, täta kläder eller mycket kontakt mot huden.
• Nedsatt immunförsvar, där även mindre hudskador kan bli mer besvärliga.

Det här är också anledningen till att förebyggandet hemma är så viktigt. När huden får vara ren, torr och så lite retad som möjligt minskar risken för att en vanlig blåsa utvecklas till något mer besvärligt.

Så tar du hand om huden hemma

Här brukar jag vilja vara väldigt konkret, eftersom det är de små vanorna som gör störst skillnad. Målet är att stoppa klådcirkeln, hålla huden ren och hindra bakterier från att få fäste i blåsorna.

1. Tvätta huden försiktigt med tvål och vatten. Skölj noga och klappa torrt i stället för att gnugga.
2. Klipp naglarna korta så att barnet inte river upp nya sår.
3. Lindra klådan med kylbalsam, alsollösning eller svalt vatten om huden tål det.
4. Ge paracetamol vid feber eller smärta enligt doseringen för barn. Undvik ibuprofen och andra NSAID vid vattkoppor om inte vården uttryckligen rekommenderar något annat.
5. Undvik hydrokortison på vattkopporna, eftersom det kan göra att blåsorna lättare blir infekterade.
6. Byt handduk, pyjamas och örngott ofta och låt barnet ha lösa, mjuka kläder.

Om ett område redan ser irriterat ut ska du inte peta, klämma eller försöka “rengöra bort” skorpan. Det gör oftast mer skada än nytta. Tvätta hellre lugnt, låt huden lufttorka och håll koll på om rodnaden tilltar under de närmaste timmarna eller dygnen.

Vid tydliga tecken på att huden har blivit infekterad räcker egenvård inte alltid hela vägen. Då kan läkaren behöva bedöma om det behövs antibiotika, särskilt om infektionen är lokal men tydlig eller om utslagen fortsätter att sprida sig.

När infekterade vattkoppor kräver vård

Här är jag hellre för snabb än för sen. 1177 rekommenderar att du kontaktar vårdcentral eller jouröppen mottagning om barnet får många infekterade blåsor med röd och ömmande hud, om febern håller i sig länge, eller om det uppstår besvär i ögonen. Det gäller också om barnet blir mycket trött och medtaget.

• Huden runt blåsorna blir snabbt röd, varm och mer öm.
• Det kommer var, gulaktig vätska eller ovanligt illaluktande sårvätska.
• Febern kommer tillbaka efter att utslagen redan börjat torka in.
• Det sitter utslag eller sår i eller nära ögat.
• Barnet är under sex veckor, har nedsatt immunförsvar eller verkar tydligt allmänpåverkat.
• Barnet har ihållande feber över 38 grader i mer än fyra dygn.
• Klådan är så kraftig att receptfria råd inte hjälper alls.

Om ett barn under sex veckor får symtom ska det bedömas genast. Jag vill också vara tydlig med att vuxna som får vattkoppor bör söka vård, och att gravida som tror att de blivit smittade ska kontakta vården snabbt eftersom riskbilden ser annorlunda ut.

Ring innan du åker in om du behöver besöka en mottagning. Vattkoppor smittar lätt, och vården kan då förbereda mottagningen så att barnet slipper sitta i väntrum med andra.

När barnet kan gå tillbaka till förskolan

Det är lätt att vilja skynda tillbaka när barnet börjar piggna till, men just här lönar det sig att vara noggrann. Barnet kan gå tillbaka först när alla blåsor har torkat in, inga nya blåsor bildas och barnet orkar vara med i vanliga aktiviteter. Det ska också ha varit feberfritt i ett dygn utan febernedsättande läkemedel.

Jag brukar också uppmuntra föräldrar att meddela förskolan eller skolan, även om det känns som en liten detalj. Smittan hinner ofta spridas redan innan utslagen syns, men personalen kan ändå informera andra familjer och vara mer uppmärksam på barn som börjar få symtom.

• Håll barnet hemma tills alla koppor har torkat in.
• Se till att det orkar med en hel dag i barngrupp.
• Låt barnet vara feberfritt i ett dygn utan febernedsättande läkemedel.
• Fortsätt med handtvätt, korta naglar och rena textilier även när barnet är på bättringsvägen.

Det är ofta i den här fasen många underskattar risken för att någon enstaka blåsa fortfarande är aktiv. En halvfärdig återgång förlänger inte bara smittorisken, utan kan också irritera huden i onödan om barnet börjar leka för hårt för tidigt.

När det inte längre bara är vattkoppsklåda

Det jag vill att du tar med dig är ganska enkelt: torkande skorpor och avtagande klåda hör till det normala, men tilltagande rodnad, var, värme och ny feber gör det inte. Då är det klokt att låta vården bedöma barnet i stället för att avvakta och hoppas att det vänder av sig själv.

Min tumregel är att ren, torrare hud går åt rätt håll, medan hud som blir rödare, ömmare och mer vätskande behöver tas på allvar. Ser du den förändringen, eller om barnet hör till en riskgrupp, är det bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite.