Gravid vecka 42 - kontroller, igångsättning och fosterrörelser

Att vara gravid i vecka 42 kan kännas både nervöst och utmattande, särskilt när det beräknade förlossningsdatumet redan har passerat. Här får du en tydlig bild av hur graviditetsveckorna räknas, vilka kontroller som brukar göras i svensk vård, när en igångsättning kan bli aktuell och vilka symtom som kräver kontakt med förlossningen.

Vad betyder graviditetsvecka 42 egentligen?

Det första som behöver redas ut är hur vården räknar. När du säger att du är gravid vecka 42 kan det i praktiken betyda 41+0 till 41+6, alltså att du har gått in i den 42:a graviditetsveckan. Vid 42+0 har du varit gravid i 42 hela veckor.

Enligt 1177 räknas graviditeten som fullgången från 37+0 till 42+0. Efter 42+0 talar man om en överburen graviditet. Ungefär fem av hundra graviditeter går över tiden, så situationen är ovanlig men inte exceptionell.

Datumet är dessutom en uppskattning, inte en deadline. Det kan påverkas av hur graviditeten daterades, när ägglossningen skedde och hur säkert ultraljudet kunde fastställa graviditetslängden. Jag tycker därför att det är mer hjälpsamt att tänka i vårdplan och kontroller än i att kroppen har misslyckats med att följa kalendern.

Vilka kontroller och beslut väntar nu?

Efter det sista vanliga besöket på barnmorskemottagningen sker uppföljningen ofta på förlossningsavdelningen. Där bedömer vårdpersonalen hur du och barnet mår och tar ställning till om du kan vänta, eller om en igångsättning bör planeras.

En bedömning kan innehålla CTG, som registrerar barnets hjärtfrekvens och livmoderns aktivitet, blodtryck, samt ultraljud för att titta på fostervatten och ibland uppskatta barnets vikt. Vårdpersonalen kan också undersöka livmodertappen, eftersom dess mognad påverkar vilken metod som passar bäst.

Socialstyrelsen rekommenderar riskbedömning i början av vecka 41 och att förlossningen planeras före 42+0 om den inte startar spontant. I praktiken kan tidpunkten ändå variera mellan regioner och bero på tidigare förlossningar, barnets läge, din hälsa och undersökningsresultaten.

Det betyder att två personer som befinner sig i samma graviditetsvecka kan få olika planer. Det är inte ett tecken på att någon får sämre vård, utan på att riskbedömningen anpassas individuellt. Be gärna om ett konkret svar på när nästa kontroll sker, vilket datum igångsättning planeras och vem du ska ringa under tiden.

Så kan en igångsättning gå till

En igångsättning, eller induktion, innebär att vården hjälper förlossningen att starta. Metoden väljs främst efter hur mogen livmodertappen är, om fosterhinnorna är hela och hur du och barnet mår.

Om livmodertappen är omogen

Vården kan använda prostaglandin som läkemedel för att mjuka upp livmodertappen och stimulera värkar. Ett annat alternativ är en ballongkateter, där en liten ballong förs in och ger ett försiktigt tryck som hjälper livmodertappen att öppna sig.

Om livmodertappen har mognat

Om livmodertappen redan är tillräckligt mogen kan barnmorskan eller läkaren ibland ta hål på fosterhinnorna. Värkarna kan därefter komma av sig själva eller behöva förstärkas med oxytocin i dropp.

Läs också: Blutsaft under graviditet - vad skiljer flytande från tabletter?

Hur lång tid tar det?

Det går inte att säga exakt. En igångsättning kan ta några timmar, ett dygn eller längre, särskilt om livmodertappen behöver mogna först. Fördelen är att vården har en plan och kan följa barnet under processen. Nackdelen är att förloppet ibland blir längre och mer medicinskt styrt än en spontan förlossningsstart.

Jag brukar rekommendera att man frågar vilken metod som sannolikt blir första steget och vad nästa steg är om den inte fungerar. Då känns väntan ofta mindre oviss, även om förlossningen inte kan planeras minut för minut.

När ska du kontakta förlossningen direkt?

Vid den här tiden i graviditeten ska du inte försöka avgöra på egen hand om ett symtom är viktigt nog. Ring din förlossningsavdelning vid minskade eller tydligt förändrade fosterrörelser, även om rörelserna fortfarande känns ibland. Det är normalt att rörelserna kan kännas mer som tryck och sträckningar när det är trångt, men de ska inte minska i antal och styrka jämfört med barnets vanliga mönster.

• blödning från underlivet
• misstänkt vattenavgång, särskilt om fostervattnet är missfärgat eller luktar illa
• regelbundna, smärtsamma värkar som tilltar
• kraftig eller ihållande smärta i magen
• huvudvärk som inte går över, synrubbningar eller plötslig svullnad
• feber, tydlig sjukdomskänsla eller stark oro för att något är fel

Du behöver inte vänta på en viss mängd värkar innan du ringer. Förlossningsavdelningen kan fråga hur långt det är mellan värkarna och ge råd utifrån om du fött barn tidigare, hur graviditeten har varit och vilken plan du fått. Om du inte vet vilken avdelning du ska kontakta kan du ringa 1177. Vid en akut livshotande situation ringer du 112.

Så blir väntan mer hanterbar

Det finns ingen säker hemmametod som garanterat startar förlossningen. Promenader kan kännas sköna om kroppen orkar, men de ska inte användas för att pressa fram värkar. Jag skulle vara försiktig med starka huskurer, örtpreparat och ricinolja, eftersom effekten är osäker och vissa metoder kan ge diarré, uttorkning eller kraftiga sammandragningar.

Fokusera i stället på sådant som hjälper dig att spara energi. Ät regelbundet, drick tillräckligt och vila när du kan. Packa det sista till förlossningen, ladda mobilen och skriv ner telefonnumret till avdelningen. Det är små saker, men de gör skillnad när tålamodet börjar ta slut.

Försök också hålla planen flexibel. En undersökning kan leda till att du får åka hem och vänta, att du får en ny kontroll nästa dag eller att igångsättning rekommenderas samma dag. Det viktigaste är inte att förlossningen följer den ursprungliga planen, utan att du vet vilket nästa steg är och när du ska söka hjälp.

När väntan blir en del av vårdplanen

Att passera beräknat datum betyder inte automatiskt att något är fel. Samtidigt ska en graviditet som närmar sig 42 fullgångna veckor följas med tydlig planering, eftersom riskerna förändras gradvis och vården behöver väga fördelarna med fortsatt väntan mot fördelarna med att föda.

Ta med dig tre frågor till nästa kontakt med vården. Hur mår barnet enligt dagens undersökning, när sker nästa kontroll och vilket är planen om förlossningen inte startar spontant? Med tydliga svar blir den sista delen av graviditeten mer begriplig och ofta betydligt mindre stressande.