En hård mage och återkommande sammandragningar kan väcka oro, särskilt om du samtidigt har fått veta att du bär på GBS. Oftast är GBS-bärarskap ofarligt för dig och orsakar inte sammandragningar i sig, men en GBS-relaterad urinvägsinfektion eller annan infektion behöver bedömas. Här får du en praktisk guide till skillnaden mellan normala sammandragningar och tecken på för tidigt värkarbete, när du ska söka vård och hur GBS hanteras inför förlossningen.
Det viktigaste om GBS och sammandragningar under graviditeten
- GBS-bärarskap ger oftast inga symtom och är inte samma sak som en pågående infektion.
- Vanliga sammandragningar är ofta oregelbundna och går över när du vilar.
- Urinvägsinfektion kan ge molvärk och sammandragningar, även utan tydlig sveda när du kissar.
- Smärtsamma, regelbundna sammandragningar, vattenavgång eller kraftigt tryck nedåt ska bedömas av vården.
- Antibiotika under förlossningen kan minska risken att barnet smittas när vissa riskfaktorer finns.
GBS och sammandragningar är inte automatiskt samma problem
Grupp B-streptokocker, förkortat GBS, är en bakterie som många har naturligt i tarmen och ibland i underlivet. Ungefär en tredjedel av gravida kan bära bakterien utan att känna något alls. Det betyder inte att du är sjuk, och ett positivt prov förklarar vanligtvis inte varför magen drar ihop sig.
Jag tycker att den viktigaste skillnaden är denna: GBS-bärarskap är en riskuppgift inför förlossningen, medan regelbundna sammandragningar är ett symtom som behöver bedömas utifrån graviditetsvecka och andra tecken. GBS kan däremot orsaka urinvägsinfektion, och en infektion i urinvägarna eller underlivet kan irritera livmodern och bidra till molvärk eller fler sammandragningar.
Det är därför klokt att inte försöka dra slutsatsen att bakterien är orsaken bara för att fynden upptäcks samtidigt. Vid sammandragningar brukar vården i stället fråga om smärta, intervall, vattenavgång, blödning, feber och fosterrörelser. Ibland behövs urinprov, undersökning av livmoderhalsen eller ultraljud.Så skiljer du vanliga sammandragningar från förvärkar
Sammandragningar är livmoderns övningar under graviditeten. Magen blir hård och spänd, men känslan är ofta kortvarig och oregelbunden. De kan komma efter fysisk aktivitet, en stressig dag eller när du har varit mycket på benen, och hos många lättar de när kroppen får vila.
Förvärkar är mer organiserade. De gör oftare ont, kommer med jämnare mellanrum och kan gradvis bli starkare. Smärtan kan stråla mot ländryggen eller ge ett tryck nedåt. Det är dock inte alltid möjligt att själv avgöra skillnaden, särskilt inte före graviditetsvecka 37.
| Tecken | Vanliga sammandragningar | Förvärkar eller hotande förlossning |
|---|---|---|
| Mönster | Oregelbundna | Kommer tätare och mer regelbundet |
| Känsla | Spänd eller obehaglig mage | Smärta, mensvärk eller ryggvärk |
| Förändring över tid | Avtar ofta med vila | Blir ofta starkare och längre |
| Andra symtom | Vanligen inga | Tryck nedåt, vattenavgång eller blödning kan förekomma |
En vanlig missuppfattning är att många sammandragningar alltid betyder att förlossningen har startat. Så är det inte. Samtidigt ska smärtsamma och återkommande sammandragningar före fullgången tid inte avfärdas hemma, eftersom det bara är en undersökning som kan visa om livmoderhalsen påverkas.
När ska du kontakta vården?
Kontakta vården direkt om sammandragningarna är smärtsamma, kommer regelbundet eller fortsätter trots vila. Detsamma gäller om du får vattniga flytningar eller misstänker vattenavgång, känner ett kraftigt tryck nedåt eller får en blödning.
Är du i graviditetsvecka 22 eller senare ska du kontakta en förlossningsavdelning. Före vecka 22 kontaktar du barnmorskemottagning eller gynekologisk mottagning, och om det är stängt kan du söka akutmottagning. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.
Vid känt GBS bör du dessutom söka vård snabbt om du får feber, frossa, sjukdomskänsla, ryggsmärta eller besvär när du kissar. Det kan tala för en infektion som behöver behandlas. Vänta inte på att symtomen ska bli tydligare, eftersom urinvägsinfektion under graviditet ibland ger ganska vaga besvär.Minskade fosterrörelser ska alltid tas på allvar, oavsett om du känner sammandragningar eller inte. Då ska du kontakta förlossningen enligt de råd du fått från din region.
Vad händer om du har GBS?
Om GBS upptäcks i ett prov betyder det ofta att du är bärare, inte att bakterien orsakar sjukdom. De flesta gravida får inga besvär och behöver inte behandlas enbart för ett symtomfritt bärarskap i underlivet.
Om GBS däremot orsakar en urinvägsinfektion under graviditeten behandlas infektionen med antibiotika. Ett GBS-fynd i urinen är också viktigt att dokumentera, eftersom du kan behöva antibiotika direkt i blodet under förlossningen för att minska risken att barnet smittas.
I Sverige erbjuds inte generell GBS-screening till alla gravida enligt en och samma modell. Provtagning och handläggning kan därför bero på symtom, tidigare graviditet, urinodling och lokala rutiner. Om du har fått ett positivt besked är mitt praktiska råd enkelt: se till att uppgiften finns i din journal och berätta den när du kommer till förlossningen.
Så skyddas barnet under förlossningen
Det vanligaste smittotillfället är under en vaginal förlossning, när barnet passerar genom förlossningskanalen. Därför kan vården ge antibiotika intravenöst under förlossningen. Behandlingen riktar sig främst mot risken för att det nyfödda barnet ska få en tidig GBS-infektion.
Antibiotika under förlossningen kan bli aktuellt om du har haft GBS-orsakad urinvägsinfektion, om ett tidigare barn haft en allvarlig GBS-infektion eller om förlossningen startar före vecka 37. Även feber under förlossningen eller vattenavgång i mer än 18 timmar kan påverka beslutet.
Det är inte meningen att du själv ska avgöra vilken behandling som behövs. Förlossningspersonalen väger ihop provsvar, graviditetsvecka, hur länge vattnet har gått och hur du och barnet mår. Ta gärna upp planen vid ett besök på barnmorskemottagningen, särskilt om du känner oro inför att hinna få antibiotika.
Vad kan du göra medan du väntar på bedömning?
Om sammandragningarna är milda och oregelbundna kan du prova att vila, byta ställning, dricka något och ta en varm dusch. Notera gärna när sammandragningarna börjar, hur länge de varar och hur tätt de kommer. Den informationen gör det lättare för barnmorskan att snabbt förstå situationen.
Undvik att själv behandla misstänkt infektion med gamla antibiotikarester eller receptfria produkter. GBS försvinner inte på ett tillförlitligt sätt genom överdriven underlivshygien, och bakterien kan dessutom komma tillbaka eftersom bärarskap kan variera över tid.
Om du samtidigt har sveda när du kissar, illaluktande flytningar, feber eller ont i ryggen ska du säga det tydligt när du kontaktar vården. Då kan ett urinprov eller annan provtagning vara viktigare än att bara försöka dämpa själva sammandragningarna.
Det viktigaste att ta med dig när magen drar ihop sig
GBS och sammandragningar kan förekomma samtidigt utan att ha samma orsak. Ett positivt GBS-prov betyder inte att förlossningen är på väg, men smärtsamma eller regelbundna sammandragningar, särskilt före vecka 37, ska bedömas.
Ha koll på graviditetsveckan, symtomens mönster och om du har fått ett GBS-besked. När du söker vård kan just de uppgifterna göra det lättare att snabbt avgöra om du behöver undersökas, behandlas för en infektion eller få en plan för antibiotika under förlossningen.
