Det här är det viktigaste att veta om GBS
- GBS är vanligt och finns ofta utan symtom i tarm eller underliv.
- Sverige använder främst riskbaserad handläggning, inte generell screening av alla gravida.
- GBS i urinen under graviditeten ska dokumenteras och kan innebära antibiotika under förlossningen.
- Antibiotika ges vanligtvis i blodet under förlossningen, inte som en lång behandling under graviditeten.
- Feber, vattenavgång i mer än 18 timmar och förlossning före vecka 37 är viktiga riskfaktorer.
Vad betyder GBS under graviditet
GBS är en förkortning för grupp B-streptokocker, bakterien Streptococcus agalactiae. Den finns naturligt hos många människor, framför allt i tarmen, och kan även förekomma i slidan eller urinvägarna. Omkring 25 till 30 procent av gravida i Sverige är bärare, oftast utan att märka något.
Att vara bärare betyder inte att du har en sexuellt överförbar infektion eller att du är sjuk. Bakterien kan förekomma under en period och försvinna senare, vilket är en anledning till att ett prov inte alltid säger något säkert om situationen flera månader framåt. Jag tycker därför att det är bättre att se GBS som en uppgift för förlossningsplaneringen än som en diagnos som ska skapa panik.
Varför bryr sig vården om bakterien
Det vanligaste är att barnet kommer i kontakt med GBS under en vaginal förlossning. De flesta barn som exponeras blir inte sjuka, men i ovanliga fall kan bakterien orsaka en allvarlig infektion som lunginflammation, sepsis eller hjärnhinneinflammation.
Risken är störst när flera omständigheter sammanfaller, till exempel prematur födsel, långvarig vattenavgång eller feber under förlossningen. Tidig GBS-infektion hos nyfödda uppstår oftast under barnets första dygn, även om infektion kan visa sig senare.
Hur GBS undersöks och tolkas i Sverige
Svensk mödravård använder i huvudsak en riskbaserad strategi. Det betyder att alla gravida normalt inte erbjuds ett rutinprov från vagina och ändtarm i slutet av graviditeten. Lokala rutiner kan ändå skilja sig mellan regioner och kliniker, så fråga din barnmorskemottagning om vad som gäller där du ska föda.
GBS kan upptäckas i en urinodling eller genom odling från nedre delen av slidan och ändtarmen. Ett urinprov tas framför allt när du har symtom på urinvägsinfektion eller av andra medicinska skäl. Ett vaginalt eller rektalt prov kan bli aktuellt om det finns en särskild risk eller om förlossningskliniken följer en lokal provtagningsrutin.
| Fynd eller situation | Vad det brukar innebära |
|---|---|
| GBS i vagina eller ändtarm | Visar bärarskap, men inte automatiskt en infektion som behöver behandlas under graviditeten. |
| GBS i urinen | Ska dokumenteras. Om du har symtom behandlas urinvägsinfektionen, och fyndet kan innebära profylax under förlossningen. |
| Tidigare barn med allvarlig GBS-infektion | Räknas som en viktig riskfaktor vid kommande förlossning. |
| Negativt prov tidigare i graviditeten | Utesluter inte säkert att bakterien finns senare, eftersom bärarskapet kan variera över tid. |
Det är vanligt att vilja bli av med bakterien direkt när provsvaret är positivt. Men antibiotika under graviditeten tar inte pålitligt bort ett vanligt bärarskap, eftersom bakterien ofta återkommer. Därför behandlas inte ett symtomfritt bärarskap rutinmässigt. Antibiotika används i stället när det finns en infektion eller när skydd behövs under själva förlossningen.
När behövs antibiotika under förlossningen
Om du har en riskfaktor får du vanligtvis antibiotika direkt i blodet när förlossningen börjar eller när vattnet går. Behandlingen kallas intrapartal antibiotikaprofylax och syftar till att minska risken att barnet smittas under födseln.
Vanliga riskfaktorer är:
- GBS som har påvisats i urinen under den aktuella graviditeten.
- Att du tidigare har fött ett barn som fick en allvarlig GBS-infektion.
- Förlossning före graviditetsvecka 37.
- Vattenavgång i mer än 18 timmar före födseln.
- Feber på minst 38 grader under förlossningen.
Antibiotikan ges upprepade gånger enligt sjukhusets rutin tills barnet är fött. Effekten blir bäst om behandlingen hinner ges i ungefär fyra timmar, men man väntar inte med en nödvändig förlossning för att uppnå den tiden. Om förlossningen går snabbt ska läkemedlet ändå ges så snart vårdpersonalen känner till risken.
Läs också: Fullgången graviditet - tecken, veckor och när du ringer
Vad gäller vid kejsarsnitt
Vid ett planerat kejsarsnitt innan värkarna har startat och medan fosterhinnorna är hela behövs vanligtvis ingen särskild GBS-profylax. Om förlossningen redan har börjat eller vattnet har gått kan bedömningen bli en annan. Följ alltid beskedet från den förlossningsklinik där du ska föda.
Mitt praktiska råd är att säga tydligt vid ankomsten att du har haft GBS i urinodling eller fått ett positivt prov. Informationen ska finnas i journalen, men det är klokt att själv kunna nämna den när det är mycket att göra på förlossningen.
Vad händer med barnet efter födseln
De flesta barn till personer som bär på GBS mår bra. Om det finns riskfaktorer kan barnet ändå behöva extra observation under de första timmarna. Personalen följer bland annat andning, hudfärg, temperatur, hjärtfrekvens och hur barnet äter.
Tecken som kan tyda på infektion är snabb eller ansträngd andning, grymtande ljud, ovanlig slöhet, svårigheter att äta, blek eller blåaktig hud och onormal temperatur. Ett nyfött barn med sådana symtom behöver bedömas omedelbart på sjukhus och kan behöva antibiotika direkt i blodet.
Det betyder inte att barnet automatiskt är sjukt bara för att du har fått ett positivt prov. Observation är en försiktighetsåtgärd, inte ett tecken på att något redan har gått fel. 1177 betonar också att allvarlig sjukdom hos nyfödda är ovanlig, även om den behöver tas på stort allvar när symtom uppstår.
Så förbereder du dig inför förlossningen
Det viktigaste är att se till att uppgiften inte faller mellan stolarna. Skriv gärna ner vad som har visats, när provet togs och om det gällde urin eller prov från underlivet. Ta med informationen i din förlossningsplan och berätta för barnmorskan när du kommer in.
- Kontakta barnmorskemottagningen vid sveda, täta trängningar, feber eller andra tecken på urinvägsinfektion.
- Fråga hur GBS-fyndet är dokumenterat i din journal.
- Informera förlossningen om GBS så snart du kommer in, även om du inte har några symtom.
- Fråga vad som gäller om vattnet går hemma eller om förlossningen startar före vecka 37.
- Försök inte behandla bärarskapet själv med intimprodukter, antibiotika eller andra preparat.
Det är också helt rimligt att fråga hur antibiotikan ges, hur länge barnet ska observeras och vad som händer om du är allergisk mot penicillin. Jag upplever att tydlig information ofta gör större skillnad än fler prov, eftersom osäkerheten vanligtvis handlar om vad vården tänker göra vid förlossningen.
Ta med GBS-beskedet som en trygg del av förlossningsplanen
GBS under graviditeten är vanligt och oftast ofarligt för den gravida. Det avgörande är inte att försöka eliminera varje bakterie, utan att upptäcka relevanta riskfaktorer och ge antibiotika i rätt tid när förlossningen börjar.Om du har GBS i urinen, tidigare har fått ett barn med GBS-infektion eller får feber, tidig vattenavgång eller en prematur förlossning ska du se till att förlossningspersonalen känner till det. Med rätt information och en plan som följer den regionala vårdens rutiner kan risken för allvarlig infektion hos barnet minskas betydligt.
