Det viktigaste att veta om ett uteblivet missfall
- Uteblivet missfall innebär att embryot eller fostret har slutat utvecklas, men att graviditetsvävnaden fortfarande finns kvar i livmodern.
- Symtomen kan vara svaga eller helt saknas, och tillståndet upptäcks därför ofta vid vaginalt ultraljud.
- Behandlingen kan vara att avvakta, använda läkemedel eller genomgå ett ingrepp.
- Kraftig blödning, ensidig buksmärta, feber eller svimningskänsla kräver snabb medicinsk bedömning.
- Ett enstaka missfall betyder vanligtvis inte att du kommer att få svårt att bli gravid igen.
Vad betyder missed abortion i praktiken
Det engelska uttrycket används ibland i vården och på nätet för det som på svenska kallas uteblivet eller fördröjt missfall. Graviditeten har slutat utvecklas, men kroppen har ännu inte stött ut embryot, fostret eller annan graviditetsvävnad ur livmodern.
Till skillnad från ett vanligt missfall kan du ha ingen blödning och ingen tydlig smärta. Graviditetssymtom som trötthet, illamående eller ömma bröst kan dessutom finnas kvar ett tag, eftersom graviditetshormonerna inte sjunker omedelbart.
Så ställs diagnosen
Diagnosen ställs vanligtvis med ett vaginalt ultraljud. Då bedömer vårdpersonalen om graviditeten sitter i livmodern, om embryot eller fostret utvecklas och om hjärtaktivitet kan ses.
Om graviditeten är mycket tidig eller om ultraljudsbilden inte ger ett säkert svar kan ett nytt ultraljud behövas efter ungefär en till två veckor, beroende på situation och lokala rutiner. Ibland tas även blodprov för att följa hCG, alltså det hormon som graviditetstest mäter. Ett enskilt blodprov räcker däremot sällan för att bekräfta diagnosen.
Det är viktigt att ett missfall verkligen är bekräftat innan behandling startar. Tidig graviditet, felaktig beräkning av graviditetslängden och utomkvedshavandeskap kan annars misstolkas. Ett uteblivet missfall är alltså inte samma sak som en graviditet utanför livmodern.
Varför händer det och vad beror det inte på
Vid tidiga missfall beror det ofta på att embryot har fått en kromosomavvikelse och därför inte kan utvecklas normalt. Det sker vanligtvis slumpmässigt när ägg och spermie förenas, även när båda föräldrarna är friska.
Det går inte alltid att hitta en exakt förklaring. Ålder, vissa obehandlade sjukdomar och ovanliga förändringar i livmodern kan påverka risken, men efter ett enstaka missfall finns det oftast ingen anledning att göra en omfattande utredning.
Jag vill särskilt lyfta en vanlig och onödig skuldkänsla. Stress, motion, samlag, arbete eller normala lyft orsakar inte de flesta tidiga missfall. 1177 beskriver också att sådant som stress, träning, bad och flygresor inte ökar risken för missfall.
Ofostrig graviditet är en närliggande variant
Ibland finns en graviditetssäck i livmodern, men inget embryo har utvecklats. Det kallas ofostrig graviditet och räknas som en form av uteblivet missfall. Även då kan kroppen fortsätta producera graviditetshormon, vilket gör att graviditetstestet fortfarande visar positivt.
Ett missfall betyder inte att kroppen är trasig. Efter ett enstaka tidigt missfall är chansen god att nästa graviditet utvecklas normalt, även om sorgen och oron kan vara stark.
Vilken behandling passar situationen
När diagnosen är säker brukar du få information om tre alternativ. Valet beror på hur du mår, hur långt graviditeten har gått, hur mycket vävnad som finns kvar och vad som känns mest hanterbart för dig.
| Alternativ | Vad det innebär | Det viktigaste att väga in |
|---|---|---|
| Avvakta | Kroppen får själv stöta ut graviditetsvävnaden. | Ingen medicin eller operation, men tidpunkten och blödningen är svåra att förutse. Ungefär hälften behöver senare annan behandling. |
| Läkemedel | Misoprostol får livmodern att dra ihop sig så att vävnaden stöts ut. | Processen går ofta snabbare än vid väntan, men kramper och kraftig blödning kan uppstå. Effekten ligger ofta kring 80-90 procent vid tidigt uteblivet missfall. |
| Ingrepp | Livmodern töms genom vakuumaspiration, ibland kallad skrapning. | Det är det mest förutsägbara alternativet, men innebär ett medicinskt ingrepp med små risker för exempelvis infektion eller skada på livmodern. |
Att avvakta
Att avvakta kan passa om du mår bra, inte har tecken på infektion och helst vill undvika läkemedel eller operation. Nackdelen är att du inte vet exakt när blödningen börjar. Den kan komma efter några dagar, men ibland tar det längre tid.
När processen startar blir blödningen ofta kraftigare än en vanlig mens och du kan få krampartad smärta. Ha bindor hemma, planera så att du inte är ensam om du känner dig osäker och följ mottagningens instruktioner om uppföljning.
Behandling med läkemedel
Läkemedlet misoprostol förs vanligtvis in i slidan enligt den ordination du får. I vissa verksamheter används även mifepriston före misoprostol för att öka chansen att behandlingen lyckas. Du ska inte själv försöka ordna eller ändra doseringen.
Räkna med smärtsamma sammandragningar och blödning. Vårdpersonalen kan ge råd om smärtlindring och illamående. Om behandlingen inte leder till att livmodern töms helt kan en ny läkemedelsdos, fortsatt väntan eller ett ingrepp bli aktuellt.
Ingrepp med vakuumaspiration
Vid vakuumaspiration avlägsnas graviditetsvävnaden genom slidan med ett tunt instrument. Det finns ingen öppning genom magen. Ingreppet går vanligen snabbt och kan vara ett bra alternativ om du vill ha ett mer förutsägbart avslut eller om du blöder mycket.
Jag tycker att det är klokt att fråga vården hur ingreppet görs på just din mottagning, vilken bedövning som används och hur uppföljningen ser ut. Ingen behandlingsform är automatiskt bäst för alla. Vid kraftig blödning eller infektion kan operation däremot vara det säkraste alternativet.När ska du söka vård direkt
Små blödningar tidigt i graviditeten behöver inte betyda missfall. Men vissa symtom ska inte väntas ut hemma. Sök vård genast om du får en blödning som blöder igenom en normal binda på en timme, om det kommer stora mängder blodklumpar eller om du blir mycket matt, yr eller svimfärdig.
Sök också akut vid ensidig buksmärta, särskilt om du samtidigt blöder. Det kan vara tecken på utomkvedshavandeskap, som behöver bedömas snabbt även om ett missfall redan har misstänkts.
Feber, frossa, tilltagande buksmärta eller illaluktande flytningar kan tyda på infektion. Kontakta då en gynekologisk akutmottagning eller ring 1177 för råd. Vid livshotande blödning eller om du förlorar medvetandet ska du ringa 112.
Om du är gravid i vecka 22+0 eller senare ska en blödning bedömas av en förlossningsavdelning. De flesta uteblivna missfall upptäcks tidigare, men graviditetsveckan påverkar alltid vart du ska vända dig.Så återhämtar sig kroppen och känslorna efteråt
Efter ett missfall kan du blöda i en till två veckor, ibland upp till fyra veckor. Blödningen ska gradvis minska. Ett graviditetstest kan fortsätta vara positivt i flera veckor, eftersom hCG sjunker långsamt. 1177 rekommenderar ofta ett nytt test ungefär fyra veckor efter att missfallet började, men följ i första hand planen från din mottagning.
Använd gärna bindor under blödningen så att du lättare kan uppskatta mängden. Vänta med tampong, menskopp och vaginalt samlag enligt vårdens råd, särskilt om du fortfarande blöder eller har ont.
Sorg kan se olika ut
En del känner intensiv sorg, andra känner lättnad, tomhet eller nästan ingenting alls i början. Alla reaktioner är möjliga. Jag tycker att det är viktigt att inte jämföra sin sorg med partnerns, eftersom två personer kan behöva helt olika sorts stöd.
Prata med en barnmorska, läkare, kurator eller psykolog om känslorna blir svåra att bära. Sök hjälp snabbt om du får ihållande nedstämdhet, stark ångest eller tankar på att skada dig själv.
Läs också: Vilka veckor är första, andra och tredje trimestern?
När kan man försöka bli gravid igen
Ägglossning kan komma innan den första mensen, så en ny graviditet är biologiskt möjlig ganska snart. När det är lämpligt att försöka igen beror på hur kroppen återhämtar sig och hur du själv känner dig. Det finns sällan ett enda rätt svar.
Efter tre eller fler konstaterade missfall i rad kan en utredning bli aktuell i svensk vård. Då kan man bland annat undersöka livmodern och ta blodprover. Efter ett enda uteblivet missfall behövs vanligtvis inte en sådan utredning.
Ta med dig de här frågorna till vårdbesöket
Be vårdpersonalen förklara exakt vad ultraljudet visar och om diagnosen är helt säker. Fråga också hur länge du kan vänta, vilka smärtstillande läkemedel du får använda, hur mycket blödning som är förväntad och vem du ska kontakta om behandlingen inte fungerar.
Det viktigaste är att du får en plan som känns begriplig och trygg. Ett uteblivet missfall är medicinskt vanligt, men upplevelsen kan vara djupt personlig. Du ska få både tydlig vård och utrymme att reagera på det som har hänt.
